Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den röda tunneln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klev upp på kulmanteln och tog en överblick av
situationen. Han blev alldeles betagen. Det var
alldeles i hans smak.
Då började manteln att tala. Det var bittra
ord den sade.
Den kvad om, hur hårt det var att vara kula,
när dess metall kunnat användas till så mycket
ädlare dåd i fredens värv än till detta, att såra
människor i krigets.
Den omtalade, hur all arméledning i världen
söker mildra sårskadorna genom att göra kulorna
så släta som möjligt, för att sårkanalerna hos den
sårade skola bli jämnast möjliga – men hur
enskilda soldater, ja hela mördareligor äro råa
nog att medelst en fil förvandla kulorna till
dum-dum-kulor. –
Bacillen på manteln spetsade öronen.
»Tag om det där litet långsammare», bad den.
»Hur var det du sade? Och berätta litet mera
om dig själv.»
»Gott», svarade manteln, och tog sig en
funderare. »Gott. Jag var en modärn gevärskula.»
»Ja, fint skall det vara, förstås», hånade
bacillen spetsigt.
»Ja», svarade kulan utan spets – ty den hade
ju soldaten filat bort – »ja, kära bacill. Nå –
nu skall du höra. Bly användes till gevärskulor
därför, att det är så tungt. Men när de gamla
gevären med hela 12 millimeters kaliber –»
»Kaliber?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
