Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
här i landet beklagligt sällan, och det fastän de ha
en så pigg och trevlig smak. Det finns två olika
grupper av dem, mctjrovor, som sås på våren och
bli färdiga mot slutet av juli, och höstrovor, som
kunna sås i slutet av juni och skördas i okto-
ber. De förra, såsom Snöboll, Guldboll, Petrowski
och Munchener, äro dock föga hållbara och
lämpa sig ej för förvaring, utan endast till förtä-
ring under sommaren. Höstrovorna åter äro håll-
bara och dessutom större. Den finska svedjero-
van är utmärkt, men även den som foderväxt
allmänt odlade Bortfelderrovan är ätlig, fastän
mindre söt och mera skarp. Teltowerrovan, i
Tyskland mycket omtyckt, är tämligen liten. Då
flertalet svenskar troligen aldrig ätit en rova, må
det upplysas, att smaken är något mittemellan
kålrot och rädisa och sålunda aldrig blir så över-
vägande söt som hos den förra. Den starka söt-
man, hur närande den än är, gör att en hel del
folk tröttnar på kålroten, men då bör rovan till-
tala dem. Denna är nära tre gånger så äggviterik
som kålroten (3,52 °/o) och innehåller rätt mycken
stärkelse (10,1 o/o), men föga spcker (1,24 o/o).
Med risk att botanikens representanter skola
fasa, talar jag i detta sammanhang även om kål-
rabbi. Den är nu visserligen ingen rotfrukt,
utan dess ätliga del utgöres av en svällning på
själva stammen; men potatisknölarna äro ju hel-
ler inga rotdelar, utan underjordiska stamdelar;
och kålrabbin står både botaniskt och kulinariskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
