Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så nära kålroten, att det är i allo mot naturen att
behandla dem i skilda kapitel. Alltså, kålrabbin
skiljer sig från kålroten därutinnan, att den bildar
sin klotrunda knöl ovan jord. Denna är dess-
utom mindre än kålrotens och har en mildare
smak. Bladväxten är därtill mycket mindre yvig,
varför kålrabbin kan stå vida tätare än kålroten:
15, högst 20 cm:s inbördes avstånd är tillräckligt.
Kålrabbins största dygd är dess tidighet. Odlad
i kraftig, näringsrik jord kan den vara matnyttig
åtta veckor efter sådden (men ingalunda på tre; å
fyra veckor, som man i år hört oriktigt uppges
från ett håll, där sakkunskapen ej borde få vara
så skral). Denna lika lätthanterliga som smakliga
köksväxt trivs på all slags jord, förutsatt att denna
ej är för mager. Särdeles lämpligt är att låta den
följa efter spenat. Bäst att redan därförinnan ha
uppdragit plantor genom försådd i bänk eller i en
låda i ett soligt fönster. Så snart spenaten är slut,
gräver man om landet och sätter ut kålrabbiplan-
torna. Jorden, som ju måst gödslas rikligt för
spenaten, har då ännu tillräcklig näring kvar för
kålrabbin. Men vill man bestå en lätt gödsling
med Plantagén-trädgårdsgödning eller med T. G.,
år det naturligtvis så mycket bättre. Man kan
självfallet också så kålrabbi på fritt land ännu så
sent som i slutet av juni, men det är bättre att
sätta ut plantor, ty därmed vinner man tid. —
Märk väl, att kålrabbi varken tål torka, utan då
blir träaktig och oätlig, eller får bli större än 6 å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
