Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Veronica, som egentligen av naturen var sansad
och viljestark och som snart övervunnit sin
flickaktiga förskräckelse, trädde ett steg tillbaka och
sade: — Jag har hört talas om’ er gåva att se in
i framtiden, och jag ville därför, fast jag kanske
varit alltför nyfiken och förhastad, av er få veta,
om Anselmus, som jag älskar och högaktar,
engång blir min. Men om ni, i stället för att
uppfylla min önskan, endast gäckar mig med ert
dåraktiga och besinningslösa pladder, så gör ni orätt,
ty jag har endast begärt, (vad jag vet, att ni.
beviljat andra. Då ni ju tyckes känna mina innersta
tankar, så hade det kanske varit lätt för er att
avlyfta mycket av den börda, som nu trycker och
plågar mig, men efter allt ert dumma förtal av den
gode Anselmus, vill jag inte längre ha några
upplysningar av er. God natt!
Veronica skulle just skynda därifrån, då den
gamla, gråtande och jämrande, föll på knä och
ropade, i det hon höll fast den unga flickan i
klänningen: — Veronica lilla, känner du inte
längre igen gamla Lisa, som så ofta burit dig på
sina armar och skött och smekt dig?
Veronica kunde knappast tro sina ögon, ty hon
igenkände verkligen sin, fast av xåren och särskilt
av eldsmärkena vanställda forna sköterska, som
för flera år sedan försvunnit från konrektor
Paul-manns hus. Den gamla såg nu också helt
annorlunda ut; i stället för den avskyvärda, brokiga
huvudduken bar hon en ärbar mössa, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
