Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
hon krampaktigt sammanknäppta upp mot
höjden, liksom anropade hon sin skyddsängel att
bevara henne för de helvetets vidunder, som,
lydande den mäktiga trollkvinnans bud, just stå
i begrepp att uppenbara sig. Så knäböjer hon
där, orörlig som en marmorbild. Mittemot henne
sitter nedhukad på marken en lång, mager,
kopparfärgad kvinna med spetsig örnnäsa och
lysande kattögon. Ur den svarta kåpan, som
hon kastat omkring sig, sticka de nakna, knotiga
armarna fram, och medan hon rör i sin
helvetesbrygd, skrattar hon och ropar med sin kraxande
stämma ut i den brusande och dånande stormen.
Jag tror nog, ärade läsare, att även om du icke
annars känner någon fruktan och bävan, så skulle
åsynen av denna tavla av Rembrandt eller
Hèl-vetes-Breughel, förflyttad ut i livet, komma håren
att av fasa resa sig på ditt huvud. ,Men du kunde
icke slita din blick från den i dessa
helveteskonster fängslade flickan, och den elektriska stöt,
som flög genom alla dina nerver och fibrer,
upptände med blixtens snabbhet hos dig den
djärva tanken att trotsa de hemlighetsfulla
makterna inom eldsringen. Vid denna tanke försvann
din fruktan, ja, själva detta beslut utvecklade
sig just ur din fruktan och fasa. Det tycktes
dig, som om du själv vore den skyddsängel, »till
vilken den ångestfyllda flickan vände sig, ja,
som om du ögonblickligen måste draga fram din
fickpistol för att utan vidare skjuta ned den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
