Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
virrade figurer rörde sig om varandra i kitteln.
Allt tydligare och tydligare framträdde
gestalterna, och plötsligt kom studenten Anselmus
ur djupet av kitteln vänligt emot henne med
framsträckt hand. Då ropade hon högt: — Ack,
Anselmus! — Anselmus! — Hastigt öppnade den
gamla den på kitteln befintliga kranen, och
glödande metall strömmade fräsande och sjudande
ned i en liten form, som hon ditställt. Nu sprang
den gamla kvinnan upp, gällt skrikande och
svängande sig omkring med vilda och rysliga
åtbörder: — Fulländat är verket — tack skall
du ha, min unge! — Du har hållit vakt — huj,
huj, han kommer! Bit ihjäl honom — bit ihjäl
honom!
Då brusade det mäktigt i luften, det var, som
oin en ofantlig örn kommit susande med flaxande
vingar, och det ropade med fruktansvärd stämma:
— Hej, hej — ert pack, nu är det stopp — bort
härifrån, bort! Den gamla störtade tjutande till
marken, men Veronica förlorade plötsligt all sans
och samling.
Då hon åter kom till sig själv, var det klar
dag, hon lag i sin säng, och Fränzchen stod
framför henne med en kopp rykande te och
sade: — Men säg då, vad det är med dig,
kära syster, nu har jag stått här i en timme
eller mer och väntat, att du ligger som i feber
medvetslös och stönar och jämrar dig, så vi
bli helt ängsliga och oroliga. Pappa har för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
