Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81-
din skull inte gått till sin skola i dag, och nu
kommer han strax hem med doktorn.
Veronica tog tigande emot teet. Medan hon
läppjade på det, trädde de gräsliga bilderna
från natten livligt för hennes ögon. — Då var
kanske allt bara en otäck dröm, som plågat mig?
— Men jag var dock i går afton verkligen hos
den gamla, det var ju den tjugutredje september?
Kanske var jag dock redan i går riktigt sjuk och
har bara inbillat mig alltsammans. Och
ingenting annat har gjort mig sjuk än det eviga
tänkandet på Anselmus och på den gamla frun,
som utgav sig för Lisa men som väl därmed
bara drivit gäck in ed mig.
Fränzchen, som gått ut ur rummet, kom
tillbaka med Veronicas alldeles genomvåta kappa
i handen. — Se här, syster, sade hon, vad som
har hänt med din kappa. Stormen har kastat upp
ett fönster i natt och slagit omkull den stol,
varpå din kappa låg; sen har det antagligen
regnat in, ty din kappa är alldeles våt.
Hennes ord lade sig tungt på Veronicas sinne,
ty nu förstod hon, att det icke var någon dröm,
som plågat henne, utan att hon verkligen varit
hos den gamla. Hon greps av ångest och förfäran,
och en feberfrossa skakade hennes lemmar.
Krampaktigt rysande drog hon täcket högt över
sig, men då kände hon något hårt, som tryckte
henne på bröstet, och då hon grep efter det
ined handen, visade det sig vara en medaljong.
6. — Hoffmann, Den gyllene krukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
