Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Anselmus lade märke till att från palmernas
gyllene stammar stucko ut små smaragdgröna
blad. Arkivarien grep ett av dessa, och Anselmus
blev nu varse, att bladet egentligen bestod av
cn pergamentrulle, som arkivarien vecklade upp
och utbredde för honom på bordet. Anselmus
förundrade sig icke litet över de sällsamt
sammanslingrade tecknen, och vid anblicken av de
många punkterna, strecken, linjerna och
snirk-Iingarna, som ibland tycktes föreställa växter,
ibland mossor eller djurgestalter, misströstade
han nästan om att kunna noggrant avskriva allt.
Han försjönk i djupa tankar. — Fatta mod, unge
man! ropade arkivarien, har du fast tro och sann
kärlek, så hjälper dig Serpentina! Hans stämnia
ljöd som klingande metall, och då Anselmus
förskräckt såg upp, stod arkivarien Lindhorst
framför honom i sin kungliga gestalt, såsom han
sett honom vid sitt första besök i
bibliotekssalen. Det tycktes Anselmus, som måste han,
överväldigad av vördnad, sjunka på knä, men då
steg arkivarien Lindhorst uppför en palmstam och
försvann bland smaragdbladen.
Studenten Anselmus förstod, att andefursten
talat till honom och nu stigit upp i sin
studerkammare, för atf kanske överlägga med strålarna,
som en eller annan planet skickat till honom som
sändebud, om vad som nu skulle vederfaras
honom och den ljuva Serpentina. Det kan också
hända, tänkte han vidare, att det väntar honom
Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
