Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
nyheter från Nilens källor eller att en trollkarl
från Lappland besöker honom — för mig gäller
det bara att flitigt ägna mig åt arbetet. Och
därmed började han studera de främmande
tecknen på pergamentrullen.
Den underbara musiken i trädgården tonade
omkring honom och omsvepte honom med söta,
ljuvliga dofter; han hörde väl spefåglarnas fnitter,
men han förstod icke, vad de sade, och det var
han rätt glad åt. Stundom var det också, som
om palmträdens smaragdblad susat och som om
de ljuva kristallklockor, vilka Anselmus hört
under fläderträdet den ödesdigra Kristi
himmel-färdsdagen, kastat sina strålar genom
rummet. Studenten Anselmus kände sig underbart
stärkt av dessa toner och detta skimmer, och
riktade allt ivrigare sina tankar på
pergamentrullens överskrift. Och snart förnam han, liksom
ur sitt eget inre, att tecknen ingenting annat
kunde betyda än orden: Oin salamanderns
förmälning med den gröna ormen. Då hördes en
stark treklang av klara kristallklockor. —
Anselmus, käre Anselmus, susade det ibland bladen
och — o under! nedför palmträdets stam
slingrade sig den gröna ormen. — Serpentina, ljuva
Serpentina! ropade Anselmus i vanvettig
hänryckning, ty då han såg närmare efter, var det
ju en ljuv och hänförande flicka med dunkelblå
ögon, alldeles som han sett dem för sin inre
syn, som kom svävande emot honom och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
