Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
vettig inre skräck och rusade besinningslöst
genom dörren och ut på gatan. Mekaniskt fann
han vägen till sin bostad och kom upp på sitt
rum. Snart därefter trädde Veronica glatt och
vänligt emot honom och frågade, varför han
skrämt henne så under ruset. Nu måste han
riktigt akta sig för nya inbillningsfoster, då han
arbetade hos arkivarien Lindhorst. — Godnatt,
godnatt, min kära vän, viskade Veronica sakta och
andades en kyss på hans läppar. Han ville sluta
henne i sina armar, men drömgestalten var
försvunnen, och han vaknade glad och stärkt. Nu
måste han själv hjärtligt skratta åt punschens
verkningar, men då han tänkte på Veronica,
kände han sig genomträngd av en helt behaglig
känsla. — Henne ensam, sade han för sig själv,
har jag att tacka, att jag kommit bort från
mina dumma griller. Sannerligen det gick mig
icke bättre än den, som trodde, att han var
av glas, eller den, som icke lämnade rummet
av fruktan att hönsen skulle äta upp honom,
därför att han inbillade sig vara ett bjuggkorn.
Men så snart jag blir hovråd, så gifter jag mig
utan vidare ined fröken Paulmann och blir
lycklig.
När han vid middagstiden gick genom
arkivarien Lindhorsts trädgård, kunde han icke nog
förundra sig över, hur allt förut kunnat
förefalla honom så sällsamt och underbart. Han såg
ingenting annat än vanliga krukväxter, allahanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
