Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
geranier, myrtenbuskar och liknande. I stället
för de brokiga fåglar, som förut gycklat med
honom, fladdrade nu endast några sparvar
omkring, vilka utstötte ett gällt och obegripligt skrik,
när de blevo varse Anselmus. Det blå rumm|et
föreföll honom nu också tielt annorlunda, och
han begrep icke, hur han ett enda ögonblick
kunnat beundra denna grälla blå färg och
palmernas onaturligt gyllene stammar med de
oformliga, blanka bladen.
Arkivarien såg på honom med ett egendomligt
ironiskt leende och frågade: — Nå, hur smakade
punschen er i går, ärade Anselmus? — Ack,
säkerligen har papegojan, genmälde studenten
Anselmus helt skamsen men hejdade sig, ty
han kom att tänka på, att även papegojans
uppenbarelse väl varit blandverk av hans
förvirrade fantasi.
— Nå, jag var ju själv med i sällskapet,
inföll arkivarien Lindhorst, såg ni mig verkligen
inte? Men under allt det bråk och oväsen ni
ställde till, hade jag så när blivit skadad; ty
jag satt i punschbålen just i det ögonblick, då
registratorn grep den och slungade den upp i
taket och måste hastigt rädda mig till konrektorns
piphuvud. Adjö nu, herr Anselmus — var nu
flitig! Även för den i går försummade dagen
betalar jag er en specieriksdaler, därför att ni
hittills arbetat så duktigt.
— Hur kan arkivarien prata så mycket strunt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
