Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
sade studenten Anselmus för sig själv och satte
sig vid bordet för att börja avskrivandet av
manuskriptet, vilket arkivarien som vanligt brett
ut för honom. Men han såg på pergamentet
så många underbara tecken och snirklingar
slingrade om varandra utan en enda vilopunkt för
ögat, så att blicken förvillades, och det tycktes
honom nästan omöjligt att noggrant kunna teckna
av alltsammans. Ja, när han tog en överblick
av det hela, tycktes honom pergamentet bara som
ett spräckligt och ådrat stycke marmor eller som
en med mossa betäckt sten.
Han tänkte det oaktat försöka göra sitt bästa
och doppade förtröstansfullt pennan, men bläcket
ville inte flyta, han sprätte oförsiktigt med
pennan och — o, himmel! En stor bläckfläck
kom på det utbredda manuskriptet. Väsande for
en blå blixt upp ur fläcken och slingrade sig,
med ett brak upp mot taket. Då strömmade en
tjock rök fram ur väggarna, bladen började susa
liksom skakade av stormen, och i fladdrande
elds-tungor sköto fram lysande basilisker; röken
antändes, och eldmassorna vältrade sig dånande
mot Anselmus. Palmernas gyllene stammar blevo
till jätteormar, vilka stötte samman sina gräsliga
huvuden under skärande metallklang och som
omslingrade Anselmus med sina fjälliga kroppar.
— Dåre! Lid ditt straff för ditt fräcka och
brottsliga tilltag! Så ropade med fruktansvärd
stämma den krönte salamandern, som syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
