Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
inte, om jag inte hjälper dig. Räcka, upp till
dig, -kan jag inte, men min grannfru, råttan, som
bor alldeles ovanför dig på vinden, skall gnaga
itu brädet, som du står på; då trillar du utför,
men jag skajl fånga dig i fallet, så du inte slår
din näsa utan bevarar ditt ansikte fint och fagert;
och så bär jag dig gena,st till mamsell Veronica,
henne måste du gifta dig med, när du blir hovråd.
— Låt mig vara, satkäring, skrek studenten
Anselmus ursinnig, det är bara, dina
helveteskonster, som förlett mig till den synd, som jag
nu avsona,r. Men tålmodigt bär jag allt, ty endast
här vill jag vara, där den ljuva Serpentina
omger mig med kärlek och tröst! Hör mina ord
och ge upp hoppet! Jag trotsar din makt, jag
älskar evigt Serpentina — jag vill aldrig bli
hovråd — aldrig mer se Veronica, som genom
dig lockat mig till det onda,! Kan den gröna
ormen icke bli min, så vill jag gå under
av längtan och smärta! — Bort med dig
härifrån, bort härifrån — din gemena trollkäring!
Då skrattade den gamla, så att det ekade i
rummet och ropade: — Så sitt där då och förgås,
men nu är det tid att gå till verket, ty min
uppgift här är av annat slag.
Hon kastade av sig sin svarta mantel och
stod där i vidrig nakenhet. Därpå for hon
omkring i vida kretsar och stora folianter föllo ner,
ur vilka hon ryckte ut pergamentblad, som hon
skickligt och hastigt sammanhäftade och fäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
