Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
glädjande nyhet och att fira den lyckliga dagen
litet festligt — jag hade redan då fått veta, att
jag skulle bli hovråd, en upphöjelse, på vilken
jag nu fått fullmakten cum nomine et
s i g i 11 o principis, som jag just bä,r på mig
i fickan.
— Ack, ack, herr regist— herr hovråd
Heer-brand, ville jag säga, stammade konrektorn.
— Men ni, ärade herr konrektor, fortsatte
numera hovrådet Heerbrand, endast ni kan fullända
min lycka. Redan länge har jag i tysthet älskat
mamsell Veronica och kan berömma mig av
mången väjilig blick som hon skänkt mig och
som tydligt visat mig, att hon väl icke är mig
ogynnsamt stämd. Korteligen, ärade konrektor
— jag, hovrådet Heerbrand, anhåller om er
älskvärda dotters, demoiselle Veronicas, hand, cjch
är det min mening att, om ni icke har något
däremot, inom kort tid hemföra henne som min
brud.
Konrektor Paulmann slog av förvåning ihop
händerna och ropade: — Nå — nå — nå — herr
registr— herr hovråd, menar jag, vern kunde
tänkt något dylikt! — Om Veronica verkligen
älskar er, så har jag för min del ingenting att
invända. Kanske är också hennes nuvarande
svårmod blott en hemlig förälskelse i er — man
känner ju tecknena.
I detta ögonblick kom Veronica in i rummet;
hon såg blek och förstörd ut, som hon -numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
