Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
sig över palmernas kronor. Alltmer bländande
lyser blixt efter blixt, ända tills den oändliga
lund, där jag skådar Anselmus, öppnar sig i
strålande solglans. Glödande hyacinter,
tulpaner och rosor sticka upp sina sköna huvuden,
och deras doft ropar i ljuva toner till den
lycklige: — Vandra, vandra bland oss, käraste,
du som förstår oss — vår doft är kärlekens
längtan — vi älska dig och äro evigt dina!
— De gyllene strålania brinna i glödande toner:
— Vi äro elden, som kärleken tänder. Doften är
längtan, men elden är åtrån. Bo vi icke i ditt
bröst? Vi äro ju dina! Det susade och brusade
i de dunkla buskarna och de höga träden:
— Kom till oss! — Lycklige! — Älskade! —
Elden är åtrån, men hoppet är vår svalkande
skugga! Vi omsusa ömt ditt huvud, ty du
förstår oss, därför att kärleken bor i ditt brölst.
Källonia och bäckarna plaskade och skummade:
— Käraste, vandra icke så fort förbi; se ner i
vår kristall — i oss bor din bild, som vi ömt
bevara, ty du har förstått oss! — I jubelkör
kvittrade och sjöngo brokiga fåglar: — Hör oss,
hör oss, vi äro glädjen, sällheten, hänryckningen,
som kärleken skänker!
Men längtansfull såg Anselmus mot det
härliga tempel, som reste sig i fjärran. De
konstfulla pelarna liknade träd, och kapitäler och
gesimser liknade akantusblad, som i underbara
slingringar och figurer bildade härliga ornament.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
