Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensamt med Sverige en kort tid 1449—1450, men förenade
sedan sina öden med Danmark, så att det hädanefter blott
undantagsvis, och då alltid i Danmarks följe, återkom i
gemenskapen med Sverige (1457—64, 1497—1501, 1520).
Efter det Sverige på 1520-talet slitit sig ur de
medeltida förhållandena, skildes dess och Norges banor för tre
århundraden. Medan vårt land mognade för och utförde
sin världshistoriska kallelse, sjönk Norge allt djupare in i
gemenskapen med Danmark, tills det efter 1660-talet blott
hade titlar kvar af sin försvunna själfständighet. Norden
fick blott tvänne kronor, hvardera en dubbelkrona, svears
och götars på ena sidan, danskars och norrmäns på den
andra; och flyktiga tankar att åter förena dem — såsom
på 1670- och 1740-talen — gingo tomma sin väg. Under
ständiga krig växte i stället nationalhatet fram, Norge och
Sverige vande sig att se fiender i hvarandra; och det var
ögonblick under sin storhets tid som Sverige (Karl X och
Karl XII) kastade begärliga blickar på Norge för att få
slut på ofreden och genom dess kufvande runda af sin gräns
i vester såsom det genom eröfringen af Skåne, Halland och
Blekinge gjort i söder.
Så kom en dag, då förvärfvet af Norge stod för de
svenske statsmännen ej längre som en hägring för
ärelystnaden och maktbegäret utan som en ren nödvändighet för
Sveriges trygghet i eget bo. Det var då Finland gått
förloradt och Sverige således helt plötsligt fann sig
inklämdt emellan sina arffiender, Ryssland till höger,
Norge-Danmark till vänster. Redan samma år detta skedde, år
1809, rörde sig också — mest i svensken Adlersparres
och norrmannen Vedel-Jarlsbergs hufvuden — de
första planerna på en ny förening mellan Sverige och Norge,
såsom själfständiga jämlikar. Ett uttryck af dessa planer
var att Norges ståthållare, prinsen af Augustenborg,
valdes till svensk tronföljare; man väntade att denne skulle
begagna sin stora popularitet i Norge för att förmå det att
frivilligt öfvergifva Danmark och komma till oss. Prinsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
