Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsliga död efter ett halfår omintetgjorde dessa tankar,
och då därpå den franske marskalken Bernadotte (Karl
Johan) utsågs till Sveriges kronprins, så var nog den
allmänna meningen att denne berömde krigare skulle i stället
taga Finland tillbaka, genom förbund med Napoleon mot
Ryssland. De betänksamme fasthöllo dock vid det norska
förslaget, såsom lika nyttigt och betydligt säkrare. Den nye
kronprinsen själf grep från första stunden med ifver deras
tanke. Helt naturligt ville han genom någon stor handling
rättfärdiga svenska folkets förtroende; men Napoleons hjälp
visade sig inför hans skarpa ögon vara föga att bygga på,
och af Sverige ensamt skulle i hans tanke Finland i hvarje
fall aldrig kunna i längden försvaras mot Rysslands
öfvermakt; därför bestämde han sig i stället för att rycka Norge
från Danmark; och som Sveriges hjälpkällor syntes honom
otillräckliga till detta företag blef det hans första omsorg
att söka bundsförvandter. Så kom Sveriges politik att
svänga om — i stället för ett franskt förbund mot
Ryssland fingo vi ett ryskt förbund mot Danmark.
Traktaten i Petersburg den 5 April 1812
skaffade Sverige Rysslands hjälp till att taga Norge i
besittning "såsom en med konungariket Sverige införlifvad
del". Detta var det pris Sverige begärde för sitt deltagande
i Rysslands kamp mot Napoleon, och det fastslogs
ytterligare genom tvenne "additionella konventioner" i juni
(Vilna) och Augusti (Åbo). Till detta rysk-svenska förbund
slöto sig ett år senare äfven England och Preussen,
genom traktater i Mars och April 1813; Norge skulle, som
det hette, "för evärdliga tider sammanslås och förenas som
integrerande del" med Sverige. Sverige hade således genom
dessa diplomatiska framgångar lyckats förskaffa sig löfte
om hjälp af trenne Europas stormakter att göra Norge till
provins. I detta skick hafva bundsförvandterna garanterat
förbindelsen inom den skandinaviska halfön. Men det är
klart att Sverige genom dessa öfverenskommelser icke blef
tvunget att göra förbindelsen precist sådan; det fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
