Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och således själf fördes in i den unionella rätten; men
faran för RF. stod kvar, den kunde ej lika lätt undvikas.
Af denna tydliga orsak var det, som den svenske
konungens ombud vid sitt antagande af Novembertraktaten fäste
ett uttryckligt "förbehåll för Sveriges rikes ständers
konstitutionella rätt i de delar, som medföra förändring eller
jämkningar i Sveriges rikes regeringsform".
Det fattades således ännu en sak i den långa och
krångliga processen. Liksom man i November haft att
urskilja hvad som i EF. var rent norskt för att sedan lägga
därtill ett unionelt område, så förestod nu på detta senare
område ett nytt särskiljande, nämligen hvad som däri rörde
Sveriges grundlag och hvad som icke gjorde det; det
sistnämnda var i full kraft sedan den 4 (och 10) November
genom svenske konungens antagande, det förra kräfde ännu
en handling, nämligen svenska riksdagens godkännande.
Men på samma gång således riksdagens bifall fordrades till
en del af den redan provisoriskt afgjorda unionsrätten, på
samma gång erfordrades dess medverkan till en närmare
utveckling af denna rätt i ett par punkter. §§ 7 och
42 — handlande om ett sätt att slita ländernas olika viljor
vid val (jfr §§ 43, 47, 48) samt om riksföreståndarskap —
hänvisade nämligen för ytterligare detaljer uttryckligen till
en öfverenskommelse emellan nästa riksdag och nästa
storting, på unionskonungens förslag.
I öfverensstämmelse härmed sammankallade nu
konungen en urtima riksdag i Stockholm, och i April 1815 lade
han frågan inför denna. Han inbjöd riksdagen att granska
hela GL., men antydde för sin del, att dess §§ 1, 6—8, 26,
38—44 samt 47 och 48 voro de "egentligen gemensamma",
med hvilka ständerna således hade att taga befattning.
Ständerna godkände denna distinktion och inskränkte
således sin rätt till dessa §§. De beslöto att genast afgöra
dessa "frågor om konstitutionella förhållanden emellan
Sverige och Norge" i den form, att "de föreningsstadganden,
som i afseende därpå gjordes", skulle införas jämte de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
