Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är bundet vid minnet om Finlands sista strid. Den nye
ståthållarens eldiga kraft och hans konungs önskan verkade
nu en förändring i Norges styrelseprinciper så till vida som
ståthållaren hädanefter tager mera personlig del i göromålen.
Sandels’ lysande egenskaper och fullständiga opartiskhet
räddade dock åt honom alla norrmäns tillgifvenhet, och den
skulle ej svika under de 9 bekymmersamma år han satt i
sin ömtåliga ställning.
Emellertid hade 1818 års storting varit samman och
dragit sina färde. Den missriktade patriotismen hade nu i
tinget fått sin man, i krigsrådet Flor, en af
“Nationalbladets“ frivillige medarbetare, en visserligen mera stortalig
och framfusig än egentligen betydande personlighet. Många
voro de ärenden han bragt på tal i själfständighetsifrande
syfte, och bland dem ledde åtminstone ett till något
resultat. Det klagades nämligen att i konungatiteln Sveriges
namn ställdes före Norges äfven på norska mynt och
statshandlingar. Stortinget hade nu af konungen begärt en
ändring i denna punkt. Konungen svarade den 26 Okt. 1818,
att titulaturen på de norska handlingarne skulle bestå
oförändrad; däremot lofvade han att taga frågan om mynten i
närmare öfvervägande, och i detta stycke gaf han sedan med
sig den 18 Jan. 1819. Äfven flaggfrågan hade åter varit
framme. Stortinget förfrågade sig om några åtgärder
blifvit vidtagna för att skaffa Norges egen flagga skydd mot
barbareskstaternas röfvare. Det svarades att så ej skett,
enär Norge totalt saknade medel att ikläda sig därmed
förbundna utgifter; men konungen gick dock ännu ett steg
till mötes genom att utfärda en förordning af den 26 Okt.
1818, hvari han tillät de norska handelsfartygen att begagna
unionens krigsflagga (utan tunga och stjärtar). Numera
kunde de således segla i de riskabla vattnen utan att
nationalkänslan behöfde lida af att se Sveriges särskilda flagga
i masttopparne, och den ekonomiska vinsten var ändå lika
stor. — Ungefär samtidigt med dessa anordningar fick
rättsförhållandet mellan rikena sin utbildning genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
