Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
horizonten varit ren och klar; men nu mulnade det, i söder
först och sedan i öster. Det gamla grollet emellan de tre
skandinaviska rikena var vid denna tid glömdt;
“skandinavismen“ hade från studentmöten strömmat ut bland folken,
och konung Oscar var själf genomträngd af dess idéer. Det
var sålunda med djupt deltagande svenskar och norrmän
åsågo Danmarks krig år 1848 med sina bångstyriga
Schleswig-Holsteinare och deras tyska bundsförvandter. Då lyckan
svek danskarne, förklarade Oscar inför Berliner-hofvet, att
han icke kunde tillåta tyskarne att rycka in i det
egentliga Danmark. Riksdag och storting beviljade medel, en
betydande unionshär sammandrogs i Skåne, och 5,000 man
däraf fördes öfver till Fyen, för att vara beredda om
tyskarne inföllo i Jutland. Så nära hafva svenskar och
norrmän aldrig varit att få blanda blod med hvarandra mot
gemensam fiende. Men sommaren gick förbi utan vidare
tillfälle att gripa in; så följde vapenhvilor — hvarunder
svensk-norska trupper höllo Nord-Schleswig besatt från
hösten 1849 till hösten 1850 — och därpå kom fred, i
Juli 1850.
Knappt var detta krigstillbud borta, förrän de förenade
rikena fingo allvarliga saker att tänka på för egen del.
Anledningen var den ömtåliga Varangerfrågan, som nu
refs upp igen efter 1/4 sekels hvila. Rysslands mäktige
härskare, zar Nikolaus, hade kastat sina blickar på fjorden
däruppe, som med sina goda och isfria hamnar bjuder
Ryssland en viktig strategisk punkt på vägen till västerhafvet
— en väg hvilken eljest är hindrad genom Hvita Hafvets
isar i norr, genom Östersjömakterna i väster och genom
Turkiet i söder. Anspråken, framlagda under
underhandlingar i Stockholm 1851, kommo fram i en blygsam och
förtäckt form; man begärde blott fiskerätt vid fjorden och
rätt att där bygga hus för Rysslands finska undersåtar. Men
afsikten var genomskinlig nog, och den rättsgrund hvarpå
man stödde sig — att Ryssland borde få vederlag för de
norske lapparnes rätt att om vintern drifva sina renar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
