Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver till rysk-finska sidan — den var fullkomligt ohållbar;
ty denna lapparnes förmån var äldre än Rysslands välde i
Finmarken och motsvarades föröfrigt alldeles nog af finska
lapparnes rätt att sommartiden komma ned till de norska
stränderna. Den svensk-norska diplomatien kunde således ej
här gifva vika. Då lät Ryssland, på hösten 1852, spärra sin
gräns emot de norska lapparne; Norge måste svara med
samma åtgärd, kriget var ej långt borta; men det stannade
härmed, ty zar Nikolaus hade nu fått sin uppmärksamhet
afledd emot Orienten och Balkanhalfön, där Ryssland hade
gamla intressen — en genare och bredare väg till målet
än uppe i Finmarken. De händelser som nu följde
påkallade emellertid fortfarande de förenade rikenas
omedelbara uppmärksamhet. På Rysslands krigsförklaring emot
Turkiet följde Frankrikes och Englands krigsförklaring
emot Ryssland och därpå det väldiga Krimkriget. En
del af krigsoperationerna spelade i Östersjön. Det kom
an på, om Sverige-Norge skulle kunna undgå att ryckas
in i spelet. Konung Oscar utfärdade i Dec. 1853
rikenas neutralitetsförklaring; för dess “värdiga
upprätthållande“ fingo åter riksdag och storting göra betydliga
penningeoffer, och gjorde dem beredvilligt; trupper sändes
till Gotland, och svenska och norska segel blandades i
samma eskader. Ett så gynnsamt tillfälle kunde
emellertid ej lämnas obegagnadt att vinna bundsförvandter emot
de ryska anspråken på Finmarken; konungen öppnade
underhandlingar därom med England och Frankrike, och
resultatet blef den sista högpolitiska affär de förenade rikena
gjort — Novembertraktaten af den 21 Nov. 1855.
Här förbinder sig unionskonungen att icke till Ryssland
afstå vare sig något landområde eller någon rätt till fiske
och bete inom de förenade rikenas gränser, och
västmakterna garantera honom fullständig hjälp vid alla häraf
flytande faror. Novembertraktaten, tydligen ingången för
Norges skull, är en fullständig brytning med den politik
(“familjefördraget“ i Åbo 1812), som åstadkom själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
