Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(och icke vederbörande konsul) som fick rätten att utnämna
vice-konsul; men de norska ärenderna kommo hädanefter
lika omedelbart under norska inre-departementet som de
svenska under kommerskollegium, och dessa båda
myndigheter deltogo alldeles lika vid tillsättande af och uppsikt
öfver konsulerna. Hvad som påbörjats 1830 och 1836 vann
således nu fullbordan.
Största förväntningarne knöto sig emellertid vid den
kommitté, som den 2 Aug. 1856 beslöts och den 8 Sept.
utnämndes för att (under kronprinsen och dåvarande norske
vicekonungen Karls ordförandeskap) bereda ett lagförslag om
“rikenas bidrag till upprätthållande af gemensam
själfständighet och ära“. Det var således åter en ur
unionsrätten lösryckt fråga, men visserligen icke ett ensidigt
intresse, utan unionens egen lifsfråga, och den sista tidens
erfarenheter voro en stark grund för dess upptagande. Det
visade sig emellertid snart, att Norge icke ville binda sig
i detta stycke; “vapenkommittén“ måste öfverge tanken att
upprätta ett lagförslag och inskränka sig till vissa
grundsatser för en kommande lagstiftning — en unionsarmé i
proportion till rikenas folkmängd (2,5 procent, så att Sverige
skulle uppsätta inalles 90,000 och Norge 37,500 man till
här och flotta) och ömsesidiga förpliktelser till försvaret i
allmänhet (kreditiver m. m.). Betänkandet är dateradt
julaftonen 1856 och vann konungens bifall den 22 Juni 1857;
men att lägga fram en lag därom syntes intet tjäna till,
och enda vinsten var, att Norge år 1857 höjde sina egna
bidrag till armé och flotta[1].
Den tredje kommittén hade i uppdrag att bereda en
ny mellanrikslag, som bättre än den gamla skulle kunna
förebygga trassel och tvister. Det klagades allmänt i Sverige,
att genom norrmännens tillämpning af 1825 års lag svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
