Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varor hade en vida sämre ställning i Norge än de norska
i Sverige. Ett stort exempel därpå hade man från 1851,
då Norge privilegierat ett sockerbruk i Fredrikshald så att
det kunde lämna varan ojämförligt billigare i Sverige än
de svenska konkurrenterna, till deras och svenska
statskassans tydliga förlust. Detta hade gifvit anledning till
ett spektakel utan like, i det att samme konung, som så
gynnat Norge, i sitt svenska statsråd tog Sverige i skydd genom
att lägga särskild tull på norskt socker; därpå i norskt
statsråd hämnades genom enahanda åtgärd emot Sverige;
slutligen upphäfde alla dessa beslut (det s. k. sockerkriget
1851—52). Redan 1845—46 hade en kommitté arbetat på
en förbättrad lagstiftning; men ärendet hade år 1852 på
grund af meningarnes skiljaktighet måst nedläggas. Nu,
år 1855, sedan dyningarne efter sockerkriget lagt sig,
upptogs det igen och öfverlämnades den 3 Okt. åt en ny
kommitté, som blef färdig den 5 Mars 1856. Den ville en
renare tullunion och gaf fraktfarten inom Skandinavien fri,
såsom stortinget 1854 önskat, på samma gång den sökte
skydda lagen för vantolkningar. Förslaget lades vid
årsskiftet 1856—7 inför representationerna, riksdagen sade
ja (i Mars och April 1857) — men stortinget sade nej
(den 4 Juni). En man hade nu stigit fram, hvars
inflytande på Norges och unionens öden har varit
oberäkneligt och hvars namn i en hel mansålder skulle nämnas
främst bland den norska nationalensidighetens ifrigaste
förkämpar — Flors och Hjelms efterman alltså, men hufvudet
högre än de; mannen var advokaten Johan Sverdrup, och
mellanrikslagens fall är hans första stora seger.
Väl uppgafs orsaken till det oväntade motståndet vara
den, att man icke ville binda sig i frågan om statens
viktigaste inkomstkälla, tullen; men i Sverige kunde man icke
värja sig för intrycket att stortingets hållning vittnade om
bra litet tillmötesgående. Och detta intryck förstärktes
ytterligare genom det fjärde kommittéförslagets öde,
förslaget att ordna rättsförhållandena mellan rikena på en bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
