Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkt; ty som stadgarne om ståthållareämbetet hade sin
plats i GL. och icke i RA., så föll nu saken själf ur sikte
och i förgrunden kom den viktiga formella frågan, om
Sverige hade någon rätt vid ändringar i GL. öfverhufvud.
T. o. m. 1836 års konstitutionskommitté hade erkänt detta,
då den räknade GL. § 111 till föreningsbestämmelserna;
och ännu 1844 års stora kommitté hade utan motsägelse
från sina norska ledamöter fasthållit, att den första
unionsöfverenskommelsen ligger i GL.; till yttermera visso hade
norrmännen inom kommittén direkt utpekat
ståthållareämbetet som ett dylikt föreningsvillkor, då de begärde dess
afskaffande till vederlag för landtvärnsklausulens. Men i
1847 års norska regeringsbetänkande har man brutit med
denna uppfattning; man har insett konsekvenserna däraf,
och från den tiden har Norge stått som en man på sin
grundlov, förnekande Sverige hvarje skugga af rätt att
blanda sig i densammas ändrande (utöfver de punkter som
tillika stå i RA.). Stortingets förutsättning hade således
hela tiden varit att ståthållarefrågan var en inre norsk
angelägenhet, som efter tingets beslut vore klar så snart
konungen i rent norskt statsråd sagt sitt ja. Sverige å sin
sida hade hittills icke ansett tiden kommen att betona sin
rätt äfven öfver de föreningsstadganden som hade sin enda
plats i GL.; men nu, första gången efter 1815 som
ständerna uppfordrades att yttra sig öfver unionen, nu kunde
de visserligen icke heller tiga. Väl sköt man öfver målet,
därest man gjorde anspråk på någon rätt för riksdagen att
tala; ty ståthållarsaken, såsom ett i RA. icke intaget
unionsärende, kräfde å Sveriges vägnar medverkan blott af
konungen, med svenska rådgifvare. Men det var nog icke
heller ur den synpunkten riksdagen begärde att hafva sitt
ord med[1]. Det är att märka, att saken hade äfven en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
