Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan, en politisk sida; man stod ju åter inför en ur
unionsrättens sammanhang lösbruten enskild fråga, som Norge
ville hafva till sin förmån afgjord; men sådana partiella
reformer borde ju enligt den svenska uppfattningen från
1840-talet icke få ske. Här var således en både rättslig
och politisk konflikt emellan Sverige och Norge. Denna
gång kunde man ej hugga af knuten som 1821, ej länsa
undan stormen som 1836. Ur ståthållarfrågan, som
hittills endast söndrat Norges konung och folk, växte sålunda
fram unionens första svåra kris.
Under sådana förhållanden måste unionskonungen själf
och ensam utöfva skiljedomarens svåra kall. Djupt besviken
på sina försök att stärka unionen genom eftergifter mot
Norge, hade konung Oscar ett halft år förut (den 8 Juli)
nedstigit i grafven, med en bitter klagan att “sådan
föreningen är, är den olycklig och kan för framtiden icke
blifva annat“. Det var ingen lätt uppgift som mötte Karl
XV vid hans tronbestigning; han löste den med en
kallblodighet och klokhet, utan hvilken sammanstötningen
mellan folken säkerligen blifvit af långt allvarsammare art.
Riksdagen skickade både Anckarsvärds och Dalmans
motioner till sitt Allmänna Besvärsutskott, som i betänkande
af den 29 Febr. 1860 häfdar den svenska ståndpunkten och
förordar en allmän revision af föreningsfördraget,
hvarförutan ingenting borde göras åt ståthållarfrågan. Den 17
Mars kom saken före i riksdagen själf. Där hördes den
dagen mycken visdom och vältalighet inom de gamla
ståndens väggar; allvarliga maningar föllo till bröderna på andra
sidan att “bryta ned fördomarnes Seveberg“; och
betänkandet vann utan tvekan alla fyra riksdagsstämmornas
bifall[1]. Den 2 April uppsattes i enlighet härmed riksdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
