Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf sin brinnande karlek till Axel och »In
ovillkorliga motvillja att tillhora hvarje annan man in
Axel, än den enda* hon någonsin älskat och knnde
ilska.
Axel stod der si ensam. Hans famn rar så
. tom, hans hjerta hviskade redan om ett för ev
förloradt eden.
— Gud! — utropade han efter en lång tystnad
och slog sig häftigt för pannan — Skall det då
evigt blifva mitt hårda öde att se mig älskad — ty
hon älskar mig —- och ändå alllid nödgas gilla
> den qvinna, som för en annan uppoffrar sin
kär-. lek till mig? Detta är höjden af tnarter. Knnde
. jag bara öfvertyga mig sjelf, att hon hade orätt,
att hon lade för mycken vigt på sitt förhastade
löfte, så tycker jag mig Sfren kanna öfverbevisa
henne derom. Men den är en djefvnl i
menni-skoskapnad, som vill förleda en annan tUl hvad
man anser orätt sjelf, hvad man inom sig fördömer.
Nej, ödet skall få döma öfver oss. Jag
underkastar mig frivilligt och fullkomligt dess villja.
Han lemnade nn hastigt trädgården och
inträdde i huset. Der mötte honom en syn och ett
ögonblick, som det ville Axels styrka att
fördraga: kulan var lyckligt uttagen. Albert var
förbunden och nägorlunda återkommen till sans. Hans
moder och morbroder sntto på hvar sin sida om
hans säng, och Rosina låg på knä framför honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
