Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Soldatgossen och hans farfar
- En Carls-dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Soldatgossen och hans farfar.
Gubben der med silfverhår
På de forna dagar tänker —
Se hur upptänd gossen står,
Hur den klara blicken blänker.
Farfar, farfar tala om
När du detta svärdet förde,
När du först i kriget kom,
Ännu allt jag icke hörde!
Barn, jag nyss fyllt femton år
Då jag följde landets fana,
Men hur då ett hjerta slår
Kan du ännu icke ana.
Jo jag kan det, tala mer,
Tala! Mina kinder glöda,
Ack, jag ung och rask dig ser
Glad för fosterlandet blöda.
Äfven jag, som du en dag
Strida skall för Gud och Kungen.
Än jag liten är och svag,
Men det blir en man af ungen.
Blif en man — ditt lands försvar
— Löftet ser jag i ditt öga —
Farfars gamla svärd du drar.
Jag skall se det från det höga.
Tag min bibel — slå den upp —
Bistånd du af höjden röner.
Segra glad, mitt unga hopp,
Med mitt svärd, med mina böner!
*
En Carls-dag.
Då snö betäcker den vida marken och det smäller i husknutarna af köld,
nog är det då skönt under skymningsstunden att i ett varmt ocli tretiigt rum få
krypa intill sidan af en mamma eller en pappa och åhöra någon rolig berättelse
om det myckna och märkvärdiga, som förekommer i verlden! Jag minnes från
min barndom mången sådan skymningsstund med sin berättelse — och jag vill på
dessa blad anföra en af dessa.
Det var det klaraste månsken en 28 Januari — således en årets Carlsdag;
hela himlahvalfvet glittrade af stjernor; tjock, nyfallen snö låg utbredd öfver
marken så långt ögat kunde nå och många graders köld derute gjorde eldbrasan väl
behöflig inom hus. I min fars arbetsrum blandade sig skimret från den ännu
lågande glöden i kakelugnen med det utifrån inströmmande månljuset, hvarigenom
en egendomlig belysning uppstod, som omhöljde hvarje föremål i rummet, alltifrån
messingsknappen på den i vrån stående eldgaffeln, hvilken liknade ett stirrande,
blågult öga, och till min far sjelf der han satt tillbakalutad i soffhörnet, rökande
sin »skymningspipa» såsom lians vana var. Den höga pannan, det tjocka håret
tycktes nästan försilfrade af månljuset, den resliga gestalten tycktes än resligare,
ja, den hade fått ett omfång och en höjd, som kunnat anstå en hel jette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:36:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ktaret/0023.html
