Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men icke afbrytancle den vida tystnaden och förökande den mulna, korta
dagens enformiga karakter. Och inomhus, der har sjelfva fliten ett tycke
af ro. Spinnrockarne surra så jemnt och vinterkläderna sys. Barnens
lektionstimmar löpa så ostörda efter uppgjordt schema, och livad man lärer
det läres så väl. Böckerna blifva så roliga för både stora och små, de
komma fram och blifva hufvudpersoner, blifva ljusbärare och ljuständare i
andelig mening och skingra sä de inre töcknen, just mest och bäst då de
yttre tätna. November är en kontrasternas tid mellan naturen och
fämilje-lifvet. När det är som värst derute, är det som bäst härinne, som vildast
ute, som lugnast inne. Den, som har ett trefligt hem, håller det nu som
kärast, omisskänneligt finnande sig vara i en ljuf oas midt i en ogästvänlig
ödemark. Ar det icke roligt att just på trots mot det omgifvande mörkret,
blåsten och ruskigheten skapa en liten ljus, lugn och glad fristad mellan
fyra väggar? Aro de icke trefliga öfver all beskrifning dessa stilla
Ijus-qvällar inomhus? Besökande komma ej på de dåliga vägarne, man är
ensam med de sina; förtroendet växer, föreningsbanden bli mjukare och
varmare; årets blomsterlösaste månad är familjens skönaste blomstringstid. Allt
tidigare inbäres aftonlampan, kring hvilken man så gerna samlas, och med
den kommer in en hel skörd af litteraturens skatter; man plockar rosor och
binder buketter i poesiens Armidasgård; man bär fram nytt och gammalt ur
betraktelsens djupa fatabur, och från verldshistoriens vida fält framkallas
hela folk och tider till revue, och under allt detta går handarbetet så lätt
och fört. Småbarnen steka äpplen vid glöden af den nedbrunna
skymnings-brasan, sedan uppmarschera tennsoldaterna pä divansbordet,
målningsböc-kerna och blyertspennorna komma fram, och sist kommer »Jon Blund så
sakta på tå och blåser de små i nacken så att hufvudena bli tunga», och
gamla barnjungfrun tittar i dörren och säger hvad klockan är slagen.
Roligt är det också att tänka på, huru alla dessa enstaka
mennisko-boningar, hvilka i vårt glest bebodda land ligga spridda mellan skogar och
sjöar som björniden, likväl midt i det tjocka mörkret och ensligheten kunna
vara — observatorier, Nb. i andlig mening, der innevånarne medelst böcker
och tidningar, liksom genom tuber, titta ut på det rörliga verldsdramat och
följa det med lifligt intresse, fastän de sitta i god ro i sina lugna bon.
Men icke sitter man inne hela November. Månaden har ock ett
annat skifte: vinterns introduktion, då det hvita börjar kampen mot det grå.
— Frostbunden och hård ligger all mark, trädskeletten se ut som om de
vore ritade med svartkrita på gråpapper. Men — hast du mir gesehn!! Så
grannt i trädgårdshäcken! Der hoppa domherrarne och lysa med sina röda
fjädrar. De hafva infunnit sig vid menniskoboningarne för att båda snö.
Barnen jubla: »Nu få vi snart kälkföre!» — Och snön kommer. Breda, sköna
flingor, granna snöstjernor lysa så vackert mot de rödmålade byggningarne,
betäcka så mjukt de kala trädgrenarna och breda ett tunnt hvitt lakan öfver
marken. Bums äro pojkarne ute ocli kasta snöboll. Nu är höstens stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
