Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
Gösta Berg
Bild 2. På väg till fäbodarna. Leksands sn, Dalarna.
där dessutom moränavlagringarna i dalgångens sluttningar bildade en
fast och säker vägyta, som endast tarvade en lätt röjning för att kunna
tagas i bruk. Så har skett i vårt land, och så kunna vi ännu i levande
åskådlighet studera vägväsendet i andra länder med en natur liknande
vår. I Sibirien, för att endast taga ett exempel, löpa de smala och ofta
utomordentligt långa ridstigarna på samma sätt utefter
flodstränderna. En mot floddalarna svarande betydelse ha i många fall
Mälardalens många rullstensåsar haft för vägväsendets utveckling.
Den verkliga kommunikationssvårigheten, som ej alldeles kunde
undvikas även vid de av naturen mest gynnade floddals- och
rullstensvägarna, var de låglänta markerna, träsken och myrarna samt
övergångarna över korsande vattendrag. Vill man få en översikt över
hur dessa hinder äldst bemästrades, måste man till en början göra klart
för sig, av vad slag samfärdseln var. Vinterfordonens betydelse är så
stor, att den ej i detta sammanhang behöver ytterligare markeras:
snösko, skida och släde ha i själva verket öppnat möjligheterna för
människan att exploatera ytterst viktiga delar av naturens riken. De möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
