Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur klövj estigen blev landsväg 271
Bild. j. På hemväg från fäbodarna. Ore sn, Dalarna.
liggjorde jakten, foderinsamlingen på avlägsna myrar och slutligen
även tillgodogörandet av skogens timmer. En av vinterfordonens
fördelar var också, att de icke krävde någon som helst konstant
väg-anläggning. På sommaren var förhållandet ett helt annat. Vare sig
man bar bördan på ryggen i mes, korg eller annat, eller man klövjade
den på en häst, bild 2, eller man själv ville ta sig fram ridande, måste
något slags stig vara röjd. Det har också ännu för icke länge sedan
funnits åtskilliga trakter i vårt land, där samfärdsleden till
yttervärlden inskränkt sig till en sådan »klövjestig», som jag här vill kalla
den. Ett par exempel må vara nog att belysa detta förhållande.
Med nästan brutal saklighet vittnar en jordbruksekonomisk
författare, som väl kände sitt ämne, ännu år 1917: »Inom Norrbottens
och Västerbottens län sakna ett stort antal byar landsväg eller
ordentlig utfartsväg till närmaste, understundom på flera mils avstånd
belägna allmänna väg, och även inom Jämtland förekomma liknande
förhållanden. Så äro hela Frostvikens socken i Jämtland och hela
Storsjö socken i Härjedalen i saknad av allmän väg. Byavägar finnas vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
