Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur klövj estigen blev landsväg
297
Bild 9. Gångbro. Töftedals sn, Dalsland.
byggnader, som vanligen benämnas »kavelbroar», bild 7. Man utlägger
i sumpmarken två parallella stockrader, som få uppbära ett tätt lager
av kluvet virke eller rundvirke. Därovanpå fästas ofta ytterligare
stödstockar i längdriktningen, som få hjälpa till att fasthålla
tvär-kavlarna. En sådan kavelbro sjunker ändå ofta med tiden ned i
marken, och man har då endast att bygga en ny däröver. På det sättet
kunna vi framförallt i de medeltida städerna vid grävning i
gatumar-ken konstatera och studera olika tiders väganläggningar. Här ha ofta
tekniskt högtstående konstruktioner kommit till användning (t. ex.
i Söderköping). I växlande former förekomma eljest kavelbroar
framemot våra dagar i de flesta norrländska och mellansvenska landskap
och så långt söderut som i Småland och på Gotland. I Europa i sin
helhet är det framförallt österut, där virkestillgången inte vållade något
hinder, som denna teknik kommit till användning.
Någon särskilt behaglig känsla var det icke att skumpa fram i
hjuldon på sådana kavelbroar. Man fyllde också ofta jord och grus ovanpå
för att så småningom nå fram till en ordentlig vägbank. Ej sällan
gjorde man också motsvarande anordningar genom att före vägbanans
iordningställande lägga ris och buskar på tvären. Erik Palmstedt har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
