Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hävringe båk och lotsplats. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii6
Karl Asplund
sig efter, och man förstår att det var bäst att följa författarens
»Förmaning till Styremän»:
Then som wil en rätt Styreman wara,
Loodlijnan måste han icke spara,
Nöchter och waken ware ther näst,
Flitig och achtsam bepryder bäst,
Achta tin Kompass, gör gissning oc så,
Tå medh Gudz hielp ali ting wäl afgå.»
Den hamn som användes då, låg vid den djupa ränna, Korphålet,
genom vilken nu den stora sjöfarten på Oxelösund alltjämt går.
Viken är så grund och liten att båtarna måste dragas upp på land och
det knappast numera skulle falla någon in att använda den som hamn.
Här lågo de äldsta kända byggnaderna, en liten knuttimrad stuga
med en kammare och ett kök och därbredvid en liten förvaringsbod,
bild 6. De äro nu rivna, men jag minns dem från min barndom, det
var en torftig och grå förfallen stuga med tegeltak, men vid
väggen växte den härligaste törnrosbuske av mer än manshöjd. Från
1800-talets början hade tre av de nio Oxelösundslotsarna vakt på
Hävringe, antagligen som nu en vecka i sträck, och att passningen
kunde vara ett hårt arbete kan måhända belysas av en anteckning av
min far, som tioårig år 1856 fick hjälpa till i arbetet:
»En dag då det var en lots vid Hävringe — min far och en lots till
voro ute på tjänstgöring — varsnades två fartyg ute till havs, vilka
styrde kurs mot Hävringe med hissad lotsflagg. Det blåste hård sydlig
vind, man kunde säga det var storm. Lotsen barlastade båten och
bottenrevade seglet och så började kryssen ut mot fartygen — att jag
skulle följa med ut var givet, då jag alltid kunde vara lotsen till någon
hjälp. Då vi kommo utanför de närmast Hävringe belägna klabbarna
vräkte sjön på så att vi fingo in mycket vatten, och mina krafter
räckte inte till att ösa, så att båten kunde hållas något så när läns, vårföre
lotsen tillsade mig att styra och själv tog hand om öskaret. Det kom
en väldig störtsjö och lotsen tillropade mig ’Passa den där’. Båten
hade så pass god styrfart att jag kunde lova upp och stäva sjön, men
den var så hög och kraftig att båten reste sig nästan rakt upp och det
föreföll mig där jag satt vid rodret, som om båten skulle kastas
överända, vilket den dock lyckligtvis icke gjorde, men svängde runt så att
båten stävade i motsatt väderstreck när sjön var förbi — detta skedde
på ett par sekunder. Seglet bärgades hastigt och jag fick styra undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
