Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermännen och byteslaget. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyo Sigurd Erixon
serade som självständigt skrå kan visas för Stockholms del (1454) och
likaså murarne. På kontinenten ha timmermännen likaledes bevisligen
bildat sådana skrån mycket tidigt och i Frankrike åtminstone sedan
äldre medeltid. Hithörande franska brödraskap räknade sina anor från
Salomos tempels byggande och ansågo sig vara instiftade av en fader
Soubise. Bröderna hade en förkärlek för zoologiska benämningar.
Aspiranten kallades räv, lärlingen hare, mästaren hund och
åldermannen apa, en serie, som kunde locka etnologen till kombinationer
både med totemism och själavandringstro. Till dessa namn liksom till
de sedvänjor, som »Soubises barn» ägnade sig åt, äro en del paralleller
märkbara även hos oss. Respekten för yrkets utövare fanns på båda
hållen liksom bruket, att byggherren vid huvudmomenten i bygget
skulle bestå på extra förplägnad. Det är emellertid, vad vårt land
beträffar, endast i städerna, som man har att räkna med
timmermans-skrån, och landsbygdens husbyggare ha långt ifrån alltid varit
professionella.
En god del av byggnadsarbetet ombesörjdes där genom samverkan.
Naturahushållningen förde givetvis här som annars till utbyte av
arbetsprestationer likaväl som av varor. Till de mest utpräglade
yttringarna av detta samarbete på bytesprincipens grund hör, att
grannarna på en ort hjälpte varandra med hemforsling av byggnadsvirket,
bild i. Utan geografisk begränsning synes denna sed vara utbredd icke
blott hos hela vårt folk, utan också i hela vår världsdel och även en
god bit utanför dess gränser. En omedelbar belöning söker den fattige
likaväl som den rike ge sina hjälpare genom en liten traktering, som
ibland växer ut till stora kalas vid arbetets slut. Mot benämningen
»köröl» i nedre Götaland och Västsverige svarar det nordsvenska
»drag-öl» samt »körehjälp» i Väst- och Sydsverige, »köråka» eller »körgänge»
i Östergötland och norra Kalmar län, »körgäspa» eller »done» i
Jämtland, det senare sammanhängande med norskans »dugnad». I
allmänhet har byn utgjort den krets, som på detta sätt höll ihop, men
»bytes»- eller »bjudlaget», som det omväxlande heter, har också
kunnat bestå av ett helt bygdelag med enstaka gårdar eller små byar, detta
särskilt på Gotland, i inre Småland och norra delen av Västsverige,
där byar saknas eller motsvaras av glesa gårdsklungor, uppkomna
genom klyvning av ett eller ett par urhemman. Indelningen i
kör-hjälpslag har varit fast institution i hela Norden, tydligen sedan
förhistorisk tid. Ofta har man numera släppt denna gemytligt hjälp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
