Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermännen och byteslaget. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timmermännen och byteslaget 173
säger, att grannar hjälpte varandra med timring, men att arbetet
måste ske under ledning av en yrkeskunnig person, och detta har nog
varit ganska vanligt. I allmänhet beräknades en man vid varje knut,
stundom två. På många ställen, särskilt i nedre Sverige, ha emellertid
grannarna i mannaminne endast i undantagsfall tagit någon verklig
del i själva timringen, utan »träkarlar)) eller »yxkarlar» lejdes,
åtminstone så snart det var fråga om mera krävande uppgifter. Ännu
under 1700-talet var tydligen dock arbetsbytet långt mera
frekventerat på detta gebit. Det är sannolikt, att hjälparbetet här som i
många andra fall representerar den äldre metoden och att det
ursprungligen hör hemma i förhistorisk tid. Dock har det varit långt
vanligare, att bönderna lämnat varandra hjälp med timmerkörning och
taktäckning än med timring. Yrkesspecialisering har i själva verket
kommit till stånd mycket tidigt i sistnämnda fack även på
landsbygden — utanför de egentliga yrkesbygderna — och detta utgör nog en
avspegling av att timmermansskrån relativt tidigt utbildats i städerna.
— Här är ej platsen att närmare ingå på sammansättningen av de
timmermanslag, som fungerat på landsbygden eller på deras avlöning
och villkor i övrigt. Som ledare — i sen tid kallad byggmästare —
fungerade vanligen en erfaren och kraftfull karl, som i övre Sverige
ofta var väld av de andra eller utsedd av husägaren, medan han oftare
i nedre Sverige på stadsmanér varit entreprenör och de övrigas
arbetsgivare. Överallt har man emellertid hjälpt fattiga med att bygga och
mången gång har man, där så behövdes, också skänkt timret. De lejda
arbetarna fingo dagsavlöning — först i senare tid har man börjat med
ackordsarbete. I allmänhet ingick också fri kost i lönen, ibland också
logi. Oberoende av om det var lejt folk eller grannar på hjälparbete
har emellertid den byggande anlitat »mathjälp». Byn eller byteslaget
bar då dit mat och dryck efter någon viss ordning, så att de olika
gårdarna i tur fingo deltaga och så att tillförseln skedde i jämn följd.
Bytesprincipen har här således överlevat hjälpdagsverkena och
bibehållits även sedan de försvunnit. Den mat, som sålunda bars till de på
bygget arbetande, har mycket ofta bestått av gröt, vanligen fin, vit
gryngröt. Grötbärningen är särskilt utbildad i Ångermanland, men
är i allmänhet ganska vanlig i hela Östsverige från Västerbotten ända
ner i Småland, vilket möjligen sammanhänger med att den också i
Östeuropa — särskilt Ryssland — spelar en roll i samband med husbygge.
Såsom nedan skall visas, har den som högtidsrätt vid kroppåsölet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
