Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermännen och byteslaget. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timmermännen och by te slaget 181
svarande betydelse ha kanske även uppstående gavelspetskrön haft,
såsom »skatskräckor», »brandar», kors, drakflöjlar och väderhanar.
Då kroppåsen blivit placerad, fästes en grönskande ruska vid
ryggåsens båda ändar. Detta sistnämnda bruk — varom närmare i
uppsatsen Taklagsöl i det följande — har en mycket stor utbredning i
större delen av vår världsdel. I Mellaneuropa och långt upp i Sverige
är ruskan genom inflytande från timmermansskråna i städerna utbytt
mot en krans, — den senare påvisbar i Köpenhamn sedan 1700-talets
början. Vid kroppåsen bindes i Ryssland den traktering, som sedan
skall fördelas bland timmermännen. Från byteslaget kom man i stora
delar av Sverige med gröt till kroppåsölet, som ofta därav fått namn.
Byggherre och timmermän firade ofta kroppåsölet sittande grensle
över åsen. Kalaset har på vissa orter i vårt land fått stor omfattning
och kan, särskilt vad drickandet angår, i Danmark påvisas ha varit fast
institution åtminstone sedan nyare tidens början. Här som i så många
andra fall synes allmogeseden och skråbruket vara förgreningar av
samma ursprungliga stam för att så småningom åter förenas genom
skråformernas utbredning på landsbygden. I Skåne liksom i Danmark
ha »resegillen» brukat hållas, dels när väggarnas ramverk restes och
ifylldes, dels vid uppresandet av takstolarna. Här och där gör man i
de mest olika delar av landet klar skillnad mellan kroppåskanna och
taklagsöl. Detta senare — vars benämningar mycket variera — är då
antingen underhåll och kost under arbetet med taktäckningen —
jämför husating på Gotland — eller också täckaröl och avslutningsfest vid
takets färdigblivande. Då dessa gillen behandlas i en särskild uppsats
i denna bok, skola vi här icke uppehålla oss vid detaljerna och förbigå
den rika utbildning, som hithörande gillesformer ernått med deras
religiösa inslag, tal och ceremonier av olika slag.
Även om yrkesutbildade taktäckare mycket ofta funnits — särskilt
när det gällt halmtak — har arbetshjälp av byteslaget varit ännu
vanligare och allmänt utbredd, men därvid ha kvinnorna ofta varit i
viss mån medverkande, och man möter föga av de skämt och upptåg,
som könsmotsättningen annars gärna brukat alstra. I Skåne och på
Öland och Gotland är det — liksom i Tyskland — kvinnorna, som
binda taklagskransen. I det övriga Sverige är det männen, som själva
ombesörja såväl ruska som krans, detta i överensstämmelse med
husbyggets traditioner där i övrigt.
Om kroppås- eller taklagsöl uteblev, hämnades byggnadsmännen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
