Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är givet, att denna utveckling ej kunde utspelas i ett slag utan
sannolikt krävde långa tider. Den nya anordningen lönade sig först
blott för sådana, som hade ett stort antal kreatur. Därför finna vi
också ett antal gamla fäbodvallar med en eller ett par stugor jämte
respektive fähus, tillhörande fäbodlaget, och dessutom någon eller
några, som ägas av enskilda åbor.
Sådana fäbodvallar funnos sannolikt i Leksands långfäbodsområde,
i vilka flera byar voro delägare och där någon eller några av dessa
byar ägde mera än en stuga. Troligen var en eller annan av dessa
stugor enskild egendom.
Småningom gick utvecklingen därhän, att varje bonde höll sig med
egen stuga och egna ekonomibyggnader på vallen. Fäbodstället i
samfälld ägo hade nu förvandlats till en fäbodby, i vilken allt var enskild
egendom.
Så hava våra stora fäbodbyar uppstått. Till denna typ höra
Bastbergs fäbodvall i Mockfjärd, Västerdalarna (med 50 stugor),
Björberget (16 stugor), Björnbergsbodarna (22 st.), Forsbodarna (24 st.),
Mattsbodarna (13 st.) och Rältbodarna (5 st.), alla i Leksand, Yxberg
(7 st.), Getberg (8 st.) och Jordberg (8 st.) i Siljansnäs.
Även i Norrbotten finnas byfäbodar med många stugor i enskild
ägo. De synas dock hava uppstått på helt annat sätt än i Dalarna.
Fäbodarna i svenskbygden därstädes äro i regel halvfäbodar och lära
väl från början hava tillhört gemensamhetstypen. Först jämförelsevis
sent — i många fall först under de senaste 50 åren — har laga skifte
gått över bygden, och därvid hava de stora skogsmarkerna delats
mellan byamännen. Därvid undantogos dock de små fläckar av
skogsmarken, där fäboden var belägen. De fortforo att vara byalagets
tillhörighet. Men då betesmarken, på vilken byalagets kreatur nu skulle
underhållas, ej längre var dettas egendom utan delad mellan åborna,
synes det förra ej längre kunnat ombesörja boskapens vallning och
skötsel på densamma. En strävan gjorde sig i alla händelser gällande
att individualisera driften och överlåta densamma åt det enskilda
initiativet. Följden har blivit, att varje hushåll har byggt sig en egen
stuga med tillhörande fähus på det för fäboden reserverade undantaget,
och en hel fäbodby har uppstått. Då verklig vall ej existerar,
ligger denna by i själva skogen utan att vara skild från densamma
genom något stängsel.
Denna typ av byfäbodar har alltså icke liksom byfäbodarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
