Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalarna uppstått genom delning av den från början gemensamma vallen.
Sådan saknas i själva verket, och de i enskild ägo befintliga
byggnaderna äro uppförda på den byalaget tillhöriga fäbodplatsen. I
Norrbotten var det troligen delningen av själva betesmarken, som
framkallade övergången från gemensamhets- till byfäbod. I Dalarna
däremot bibehölls betes- och skogsmarken oskiftad, långt sedan vallen
skiftats och fäbodbyn uppstått.
Huru många av Norrbottens fäbodar, som utvecklats efter ovan
antydda linjer, har jag icke haft tillfälle undersöka. Sannolikt höra
utom Vändnäsbodarna de flesta av Överkalix fäbodställen till denna
grupp (se Bd V—VI, sid. 84).
Även i norra Jämtland har byfäboden funnits. Stora sådana funnos
i Hotagens och Hammerdals socknar. Så hade Sörbodarna, tillhörande
Häggsjöns by i förstnämnda socken, 10 stugor. I Hammerdal fanns
den bekanta Storbrännbovallen, tillhörig Hallens by. I södra delen av
samma socken ägde byarna Lorås, Fyrås och Häxås liknande
byfäbodar med många stugor på samma vall. Alla dessa lågo på
vidsträckta vallar, som voro skiftade mellan åborna genom sämjodelning.
Av de nämnda byfäbodarna med skiftad vall finnes i Dalarna en
högre typ. I byn rådde vanligen en kännbar brist på odlad jord.
Eftersom man vid fäboden ägde jord, som även om den icke var
lättodlad, dock sedan lång tid var väl gödslad, började man röja
densamma till åker. Så bildades byfäboden med åker eller
åkerbruksfäboden.
Vid många av dessa är åkerbruket gammalt. På Krångdalens
långfäbod, tillhörig Öna by i Mora socken, finnas flera hundra år gamla
logar, där man bevisligen tröskat. En sådan bär en inskription, som
visar, att den härrör från slutet av 1500-talet. På denna vall har man
nu för länge sedan upphört att bedriva odling av brödsäd. Detsamma
gäller åtskilliga andra av långfäbodarna i västra Mora.
Å andra sidan är åkerbruket numera synnerligen betydelsefullt å
många hemfäbodar i samma socken liksom i Våmhus och Sollerö. Det
finnes dylika fäbodvallar, där bonden äger lika stor areal åker som
hemma i byn, ja, icke sällan är åkerarealen vid fäboden t. o. m.
betydligt större än vid den senare. Det är i sådana fall icke att undra på, om
vistelsen vid fäboden kommer att sträcka sig över längre del av året än
»hemma» i byn. I Sollerö är dylikt ingenting ovanligt.
Dylika byfäbodar med stor åkerareal äro i själva verket icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
