Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturen och dess lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 NATUREN OCH DESS LAGAR.
också kunna iakttaga, blir krokig. Binda vi en vikt eller sten
i ändan af ett snöre och hålla snörets andra ända i handen,
medan vi svänga vinkten rundt omkring, tvinga vi den
därigenom att beskrifva en cirkelformig bana. Den kraft, som
fordras till att underhålla den cirkelformiga rörelsen, känna
vi i handen af det tryck, vi ständigt måste utöfva i snöret.
Verka två krafter på samma punkt i samma riktning,
skola de verka såsom en enda kraft: deras resultant, hvilken är
lika stor som båda tillsammans.
Verka två krafter på samma punkter i motsatta
riktningar, är deras resultant lika stor som skillnaden mellan båda
krafterna och verkar i den större kraftens riktning.
Bilda riktningarna af två
krafter I och II, som verka på samma
punkt, en vinkel mot varandra, är
deras resultant diagonalen Ea i den
fyrkant, som bestämmes af
krafternas riktning och storlek.
Tyngdens riktning. För att
bestämma tygndens riktning, det
enda, hvarom man ända till nyare
tider haft en riktig föreställning,
behöfver man blott upphänga ett
lod i ändan af ett snöre och under denna s. k. lodlinje ställa
en skål med kvicksilfver. öfver allt på jorden, där man
anställer ett dylikt försök, visar det sig, att spegelbilden af
lodlinjen ligger i dennas förlängning, ett bevis på att tyngdens
riktning är lodrätt mot ytan af en stillastående vätska. Som
man vet, lär oss astronomien, att jorden i det närmaste kan
betraktas såsom ett klot. Af denna kropps form följer, att
hvarje linje, som är lodrät mot en liten del af dess yta, om
den- förlänges tillräckligt, skall träffa dess medelpunkt. Vi
lära häraf, att tyngdkraften på alla ställen af jorden är riktad
mot dennas medelpunkt.
Den allmänna attraktionen eller gravitationen.
Tyngd-företeelsens förklaring har lämnats af den store engelske
matematikern och fysikern Newton (1642—1727), som gjorde en
Fig. 1. Krafternas
paral-lellogram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
