Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
31
Denna oerhörda värmeförlust skulle hon emellertid icke kunna
tåla utan att hennes temperatur skulle högst betydligt sjunka.
Om hennes temperatur i medeltal också utgjorde. 10 millioner
grader och hennes specifika värme vore dubbelt så stor som
vattnets — och kropparnas specifika värme stiger med
värmegraden — så skulle solen likväl icke kunna bevara sin glöd med
den nuvarande hushållningen. Geologerna ha emellertid af sina
undersökningar kommit till den slutsatsen, att lifvet på jorden
måste ha funnits allra minst 100 millioner år, under hvilken
tid solstrålningen icke kunnat förändra sig särdeles mycket.
Man har emellertid funnit, att värmestrålningen — således
förlusten af värme genom strålning — tilltager i förhållande till
den absoluta temperaturen, och följaktligen skulle den
nuvarande värmestrålningen endast utgöra bråkdelen af en procent
af värmestrålningen vid periodens början. Detta är emellertid
icke gärna möjligt, och därför måste man fråga sig, hvarifrån
solen hämtar den oerhörda värmemängd, som hon slösar bort
i den kalla världsrymden och hvaraf endast en 2,200
milliondel kommer jorden till godo.
Man har på olika sätt sökt besvara denna fråga och bland
annat sagt, att då de himlakroppar, hvilka störta in i solen,
äga en stor hastighet, som omsätter sig i värme, så kan solen,
om hon ständigt matas med meteorer, bevara sin temperatur
konstant. Som solens massa är omkring 324,000 gånger större
än jordens, så måste till solvärmens bibehållande under 10
millioner år en meteormassa ha instörtat i solen, som utgör
ungefär en tredjedel af solmassan. Iakttagelsen visar
emellertid, att inga tillräckligt stora meteormassor finnas i solens
närhet i vårt planetsystem, och hvarför skulle de på måfå
kring-löpande meteormassorna träffa särskildt solen mera än
planeterna? Dessa måste ju också upp glödgas af meteorfall liksom
solen. Solens rotationshastighet måste dessutom till följd af
meteorernas nedfallande aftaga — med en tusendel på omkring
30 år — och i tidernas längd skulle denna hastighet således
ha gått alldeles förlorad.
Alan måste sålunda öfvergifva detta antagande. I stället
fäster man sin uppmärksamhet vid det stora energiförråd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
