Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
VÄRLDSRYMDEN.
kort tid tilltog dess ljusstyrka alldeles oerhördt, sä att
föremålen i dess belysning kastade djupa skuggor, och denna
ljusutveckling ägde rum på stora sträckor i Sverige, Finland och
Östersjöprovinserna, till dess att eldkulan i närheten af den
finska staden Borgå föll ned på isen i Finska viken, slog
ett hål på isen af 9 meters genomskärning och slutligen gräfde
ned sig ganska djupt i den lösa hafsbottnens gyttja. Man
upptog sedermera stora stycken af densamma. Detta var den
största meteorit, som man dittills sett falla, den vägde 325 kg.
och var en s. k. stenmeteorit, hvars hufvudsakliga
beståndsdelar icke äro metalliska.
Meteorerna kunna äga alla möjliga storlekar ända ned till
minsta hagel eller stoftkorn. Man måste naturligtvis antaga, att
meteoriterna under vissa förhållanden kunna förvandla sig till
stoft, innan de uppnå jordens yta, hvilket sannolikt inträffar
med de flesta stjärnfall. Under sådana omständigheter faller
ett »kosmiskt stoft». Emellertid kan endast den kemiska
analysen afgöra, om det verkligen är af kosmiskt ursprung och
icke härrör från vulkaniska utbrott eller andra källor på jorden.
Stundom lär till och med salt ha fallit från himlen.
Eldkulorna lämna ofta efter sig på himlen ett först glödande, därpå
molnliknande spår — om dagen ett stoftmoln — som hela
timmar förblir synligt på himlen. Sannolikt består detta spår
af massor af glödande kosmiskt stoft.
Af 400 anträffade stenmeteoriter har man kunnat iakttaga
260, då de föilo, hvaremot man kunnat göra detta endast med
9 af omkring 100 bekanta järnmeteoriter. Dessa senare bestå
till sin hufvudmassa af järn med en stark halt af nickel och
stundom något kobolt, hvaremot mangan aldrig funnits i dem,
i motsats till järn af jordiskt ursprung. Utmärkande för
meteorjärnet äro de s. k. Widmanstätfska figurerna, hvilka man
ser framträda på en planslipad yta af järnet i form af tre
linjesystem. Hittills har man i meteorstenarna anträffat följande:
väte, syre, kväfve, kol, silicium, svafvel, fosfor, klor, brom,
lithium, natrium, kalium, rubidium, kalcium, strontium, barium,
bly, magnesium, silfver, koppar, aluminium, gelium, mangan,
järn, kobolt, krom, platina, iridum, titan, arsenik, tenn, argon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
