Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 VÄRLDSRYMDEN.
fältet hade meteorfallet den 3 febr. 1882 i Klausenburg i
Sie-benbürgen, ity att dess längd utgjorde 25 km. med en bredd
af 7,5 km. Här skola mer än 100,000 stenar ha nedfallit.
Största stycket vägde 35 kg. och den nedfallna massans hela
vikt skattas till 400—500 kg.
Till följd däraf att meteorstenarnas yta upphettas,
öfver-dragas de med en svart slaggskorpa, och små brottstycken med
musselformig brottyta tränga ut. På brottytor, som bildas helt
nära jordytan, kan hela smältskorpan saknas. Man skall på
dylika färska brottytor stundom ha iakttagit en så låg
temperatur, att de vid beröring framkallade en häftig känsla af
smärta till följd af kölden.
Ehuru meteoriterna utan tvifvel härstamma från de
af-lägsnaste trakter af världsrymden, äga de likväl mycken
likhet med de för oss bekanta mineraliska kropparna, enär de
äro sammansatta af samma beståndsdelar, som förekomma på
jorden. I synnerhet anmärkningsvärd är deras likhet till sin
sammansättning med jordens inre, så vidt vi känna denna af
de ur vulkanerna utkastade ämnena, äfvensom med solens
hölje. Förmodligen äro stenmeteoriterna, d. v. s. det
öfver-vägande antalet meteoriter, hopade af stoftmassor, hvilka af
solens och liknande himlakroppars strålning utkastats från solen
och från kometerna.
Kometerna. Medan solsystemets planeter röra sig kring
solen i banor, som äro nästan kretsformiga, beskrifva de
under namn af kometer kända himlakropparna mycket långdragna,
afrundade, s. k. paraboliska banor. Några göra visserligen
härifrån ett undantag och röra sig i banor, hvilka mera närma sig
kretsformen och stundom icke alltför mycket aflägsna sig från
solen. Dessa tillhöra ständigt solsystemet. En sådan komets
bana ligger i nästan alla fall i en punkt mycket nära en
planetbana, hvarför man bar anledning förmoda, att dessa
kometer äfvensom de, hvilka äga långsträckta banor, kommit till
solsystemet från oändligt afstånd och åter skulle ha aflägsnat
sig i oändligheten, om de icke infångats af dragningskraften
hos en mycket närbelägen planet. Af 70 dylika kometer ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
