- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
40

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

VÄRLDSRYMDEN.

kommit tillräckligt nära solen. En ständig atmosfär skulle
kometerna lika litet som månen kunna fängsla vid sig. En
egendomlighet hos kometernas gaser är, att de lysa, då de
befinna sig på ett afstånd från solen, på hvilket temperaturen
icke gärna kan vara högre än på månens varmaste punkter.
Detta visar, att sannolikt elektriska förlopp försiggå härstädes.

Största gåtan har kometernas svans erbjudit, ofta ha
kometerna flera svansar, såsom den praktfulla Donatis komet af
1858 eller de stora kometerna af 1744 och 1861, hvilka
icke hade färre än den ena sex, den andra fem ungefär
likformigt utvecklade svansar. Vanligen äro dessa svansar olika
starkt krökta och vända från solen, med krökningen riktad på
sådant sätt som om de stött på motstånd mot den
framåtskridande rörelsen i kometbanan. Af svansens form drog också den
tyske astronomen Olbers den slutsatsen, att dess materia bortstötes
såväl af kometens hufvud som af solen, och vidare undersökningar
ha visat, att den bortstötande kraften står i omvändt
förhållande till kvadraten på svansdelens afstånd från solen, d. v. s.
minskas, i samma mån afståndet ökas, med kvadraten på detta
afstånd, sålunda följer samma lagar som solstrålningen.

Den s. k. Halleys komet af år 1811 bortstötes omkring 12
gånger så starkt som solens dragningskraft verkar i motsatt
riktning. Hos mycket litet krökta svansar, som bortstötas
jämförelsevis starkt, kan bortstötningen uppgå till 17,5 gånger
tyngdkraftens verkan. För kometen af 1893 II har man till
och med trott sig kunna sluta till en bortstötande kraft, som
är 247 gånger starkare än tyngdkraften. I andra fall slutligen
har den icke uppgått till mera än 1,33 gånger tyngdkraften.
Allt efter de yttre omständigheterna kunna tydligen alla
möjliga storleksordningar af den bortstötande kraften förekomma,
och härmed går väl ihop, att denna kraft hos samma svans
med tiden kan växla, liksom äfven att kometernas ljusstyrka
ökas med sol verksamheten. Vid starkare sol verksamhet är
antalet små kärnor, kring hvilka kondensationer kunna ske,
betydligast i solens närhet, och följaktligen bli svansarna tjockare
och starkare lysande i solens närhet.

Kometens hufva kommer till stånd på det sättet, att vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free