Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
41
den starka bestrålningen af kometens hufvud i solens närhet
afdunsta stora massor af flytande kolväte, som afkylas i den
mån de uppstiga och kondensera sig på stoftpartiklar. I solens
närhet finnes en massa dylika stoftpartiklar, som kunna gifva
anledning till kondensation. Afdunstningen torde stå i
tämligen direkt förhållande till solstrålningen, d. v. s. förhålla sig
omvändt till kvadraten på solafståndet. Om mängden af
stoftpartiklar i solens närhet ökades i samma förhållande, skulle
hufvan, som omgifver kondensationsstället, alltid förbli lika
långt borta från komethufvudet. Men som solstoftet i solens
närhet alltid tilltager hastigare än efter denna lag, blir följden
den, att hufvan krymper ihop i solens närhet.
De strålar, hvilka likt ekrarna i ett hjul löpa ut från
kometens hufvud till hufvan, äro att anse såsom molnpelare.
En egendomlighet hos kometerna, hvilken beror af deras
obetydliga massa och deras starkt aflånga banor, är deras
obeständighet. Dels förlora kometerna i solens närhet den
materia, som tjänar till svansbildning och som bortstötes i
oändlighet. Dessa förluster tror man sig ha kunnat fastställa
hos några periodiska kometer, hvilkas svansar aftagit i storlek.
Dels undergår äfven kärnan kolossala temperaturförändringar.
Som dess största afstånd från solen ofta är utomordentligt stort
och i de flesta fall öfverstiger 4—5 af jordbanans radier, d. v. s.
4 till 5 gånger 149,5 millioner km., sjunker dess temperatur till
följd af den ringa värmestrålningen från solen till omkr. —150’
eller om blott en sida vändes mot solen, uppnår den på dennas
varmaste punkter ungefär —100°. På kärnornas minsta afstånd
stå de solen ofantligt mycket närmare, man kan säga fyra
gånger, hvilket får anses som en jämförelsevis låg siffra. Den
absoluta temperaturen stiger då plötsligt till ett mycket högre,
i det föreliggande fallet dubbelt belopp — med 120 till 170°.
Som dessa temperaturförändringar förekomma jämförelsevis ofta
hos de periodiska kometerna, kan man lätt tänka sig, att de
kunna brista. Detta är i ännu högre grad fallet med de stora
kometer, hvilka såsom kometerna af 1843 och 1880, komma
från praktiskt taget oändliga afstånd för att i solens närhet
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
