Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
VÄRLDSRYMDEN.
trum, som består af två öfver hvarandra liggande spektra,
hvilkas linjer än täcka, än ligga bredvid hvarandra och
fördenskull förråda två än bakom, än bredvid hvarandra
liggande kroppar.
Med afseende på ljusväxlingens styrka står den
ofvan-nämnda Mira Ceti främst. Man vet nu, att den har en
tämligen regelbunden period af 330 dagar, och under ^n tid af
omkring två veckor är den som klarast, därunder mången
gång af andra, men mången gång äfven af blott femte
storleken. Allt efter detta maximum aftager dess ljus under
några veckor, till dess att det alldeles försvinner för blotta
ögat. Med kikaren kan man likväl se stjärnan hela året
igenom. Som dess period utgör 11 månader, så inträder
maximum för hvarje år en månad tidigare. -Det kan därvid
inträffa, att stjärnan under tiden för sin största ljusstyrka
befinner sig så nära solen, att den endast med svårighet kan
iakttagas. Detta var förhållandet under åren 1903 till 1905.
En annan föränderlig stjärna, Algol, äfven kallad
Persei, kan på våra breddgrader nästan hvarje afton under
året iakttagas. Höst och vår är den i synnerhet väl synlig.
Det mest egendomliga i växlingen af denna stjärnas
ljusstyrka är, att den under nästan hela perioden behåller
samma klarhet och bleknar endast för några timmar. Dessa
minima upprepas under mellantider af ungefär 2 dagar och
21 timmar. Man vet numer, att ljusväxlingen liksom hos
Lyræ beror på en nästan lika stor, mörk kropp, som vrider
sig kring Algol. I verkligheten har intet mänskligt öga sett
deras följeslagare och skall sannolikt aldrig heller komma att
se densamma. Dess tillvaro har blivit känd endast
därigenom att den tvingar hufvudst järnan att själf röra sig i en
trång bana. Äfven denna rörelse hos den lysande stjärnan
är alltför liten för att kunna mätas i kikaren, men har
utrönts med skeptroskopets tillhjälp. D;etta visar nämligen
vissa förändringar i våglängderna hos det af Algol utsända
ljuset, hvilka antyda en rörelse hos stjärnan och förlöpa lika
periodiskt som ljus växlingen.
Det är numer mer eller mindre sannolikt, att
ljusväxlingen hos alla stjärnor, hvilka äga en regelbunden och
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
