Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
77
stant period härrör af att planeter eller andra stjärnor vrida
sig kring dem. Om den ena kroppen endast delvis
förmörkar den andra, är ljusväxlingen i regeln visserligen
obetydlig, ja i sädana fall behöfver till och med ingen verklig
ljusväxling äga rum och den ljusa stjärnan kan bakom den
mörka — man tänke blott på partiell solförmörkelse — te
sig nästan lika ljus som om den alls icke förmörkats. Men
om den mörka kroppen rör sig i en mycket långsträckt bana,
så att den vid en viss tid kommer den ljusa stjärnan
väsentligen närmare än vid en annan tid, så kan nog
följeslagarens attraktion framkalla en sådan fysisk förändring i
hufvudstjärnan, att dennas ljus i själfva verket betydligt
tilltager. Huru dessa förändringar åstadkommas och hvari
de bestå, därom kan man visserligen för närvarande icke ens
hysa en förmodan.
Månförmörkelse. — Som man vet, orsakas en
månförmörkelse därav att månen inträder i jordens skugga och en
solförmörkelse däraf att månen går mellan jorden och solen
och därvid skymmer eller täcker solen.
Nu skulle man kunna undra, hvarför. icke en
månförmörkelse uppstår vid hvarje fullmåne, då ju jordskuggan alltid
måste ligga i motsatt riktning till solen? Månen går
emellertid vanligen förbi jorden antingen ofvan- eller nedanför
jordskuggan och kan naturligtvis i så fall icke förmörkas.
Men att månen tager denna väg, beror åter på att månbanan
äger en liten lutning af ungefär 5 grader mot ekliptikans
plan, i hvilket jorden rör sig och hvari skuggans kärnlinje
måste befinna sig.
Antaga vi nu, att ekliptikan betecknats på himlen, och
utmärka vi därjämte månens bana under ett fullständigt
omlopp på himlen, då finna vi, att månens bana skär ekliptikan
i två motsatta punkter under den mycket lilla vinkeln af 5
grader. Dessa skärningspunkter betecknas med namnet
noder, d. v. s. knutar. I den ena noden kommer månen
nedifrån eller från söder om ekliptikan och går till norr om
denna; denna punkt kallas fördenskull uppstigande nod. På
motsatta sidan passerar månen ekliptikan från norr till
söder, och denna punkt kallas nedstigande nod. T de punkter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
