Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
133
central, i senare fallet linjär. Vid ofta upprepade stötar
förändrar stötcentrum icke sällan sitt ursprungliga läge och
fortgår i en bestämd riktning. De linjära jordbäfningarna
fortplanta sig på jordytan i form av en starkt långdragen
elliptisk våg, hvarigenom deras område blir en långsträckt
skakningszon.
Man har på olika sätt beräknat de vinklar, under hvilka
jordbäfningsstöten träffar punkterna på jordytan, och af
dessa sökt bestämma jordbäfningarnas ursprungsort, deras
centrum, äfvensom medelpunkten ofvanpå jorden för
jord-bäfningskretsen, det s. k. epicentrum. Enligt dessa
beräkningar skulle jordbäfningens utgångspunkt, således dess
centrum, vara att söka på jämförelsevis obetydligt djup, ej
på gränsen mellan jordens inre och jordskorpan.
För olika jordbäfningar har man sålunda räknat sig till
djup af 8,000, 9,000, 18,000 och 27,000 meter, men mot
dessa siffror ha grundade invändningar framställts, och
åtminstone torde utgångspunkten för jordbäfningar, som
utbreda sig vida omkring, ligga på djup, hvilka ännu äro
omöjliga att beräkna.
Jordskalfvens fortplantning. Markens större eller mindre
förmåga att fortplanta de lokala jordskalfven beror på dess
geologiska byggnad. Allt efter som grunden utgöres af
lösare eller fastare, massiva eller lagrade, mångfaldigt
splittrade, af talrika förkastningar utmärkta eller jämt utbredda
stenartslager, måste också väsentliga olikheter förefinnas i
jordbäfningarnas styrka och utbredning.
På områden, där markens öfre lager bestå af lös sand,
rullsten eller klyftrika stenarter med olikformigt, förvirradt,
lösare sammanhang, måste också delarnes större rörlighet
gifva sig till känna på ett fruktansvärdt sätt. Till och med
om den fasta grund, på hvilken dessa lager hvila, endast
obetydligt skakas, komma de lösa massorna ofvanpå i en
rörelse, hvars häftighet växer, ju lösare sammanhanget är.
Jordbäfningens verkan är fördenskull också mest
förödande, där lösa gruslager hvila på solid, massiv klippa,
men ojämförligt mindre farliga, där denna träder i dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
