- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
156

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

HAFVET

Hafvens beståndsdelar. Som ingen kropp är absolut
olöslig i vatten, är det klart, att till hafsvattnet föras alla
möjliga jordbeståndsdelar af floderna. De enkla grundämnen,
hvilka i nämnvärd mängd förekomma i hafsvattnet, äro
utom vattnets egna beståndsdelar väte och syre, klor,
natrium, svafvel i svafvelsalter, kol i kolsyrade salter,
magnesium, kalcium, kalium och litet brom.

Omkring tjugu andra jordämnen ha påvisats i
hafsvattnet, bland andra silfver och guld, de sällsynta alkali
-metallerna cæsium och rubidium, men i så ringa mängd, att
det knappt varit möjligt att uppdaga desamma. I 1,100
kg. hafsvatten skola 19 kg. silfver och 6 kg. guld vara lösta.
Detta är ju försvinnande litet, kan man tycka, men
hafvens hela halt af guld utgör 8,000 millioner ton eller
ungefär så mycket, att om det fördelades på jordens invånare,
skulle hvar och en erhålla 5,000 kg.

Den relativa mängden af i hafsvattnet lösta kroppar
är mycket litet föränderlig, liksom också medelhalten af
salt i öppna hafvet, hvilken utgör omkring 34,3 på tusen
delar eller 3,43 %. De relativa mängderna af olika salter
i de olika hafven stå i ett nästan fast förhållande till
hvarandra, hvilket kommer sig däraf att starka strömningar
mellan delar af världshafven utjämna skiljaktigheterna.

Salthalten ökas emellertid, då man aflägsnar sig från
kusten. Den tilltager i allmänhet också från
polartrakterna mot ekvatorn och uppnår i dess närhet sitt
maximum. Atlanten har obetydlig salthalt, endast 3,2—3,3 %
längs norska och nordamerikanska kusten, liksom i
närheten af Sydamerikas sydspets. Något längre ut har vattnet
en salthalt af mellan 3,3—3,4 %; Nordsjöns salthalt utgör
3,4—3,5 %, och denna sälta tillkommer också en bred
zon längs amerikanska östkusten, särskildt New
Found-land. Sin största salthalt erhåller Atlanten vid brasilianska
kusten och vid kusten af Marocko, nämligen 3,7 %.

I Skagerack är vattnets salthalt vid ytan 2,97 %, vid
bottnen 3,54, och i Östersjön blir vattnet desto fattigare på
salt, ju längre man åt norr aflägsnar sig från dess utlopp i
Nordsjön. I Östersjöns södra del upp till Öland och Gott-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free