Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
HAFVET.
kust, alldenstund de hållas borta fråu Spetsbergen af
Golfströmmen.
Man har beräknat, att årligen ett isfält af 2x/4 millioner
kvadratkilometer, med en medel tjocklek af 6—7 m.,
motsvarande en samlad volym af 15,000 kubikkilometer skjutes
ut från polarområdet. Så stor denna massa än kan synas
vara, så är den jämförelsevis liten mot de vattenmassor,
som befordras af de stora hafsströmningarna.
Golfströmmen för t. ex. i Yucatansundet på en dag lika stor
vattenmassa som polarströmmen på ett år. Man får naturligtvis
icke heller förgäta, att polarströmmen för icke blott is-, utan
äfven ändå mera betydande vattenmassor.
Isströmningen sker hufvudsakligen sommartiden. På
isfälten, hvilka till följd af de genom vind och ström
uppstående ispressningarna fyllas med grof packis, smälter
vintersnön och därnäst isens öfre del. Det sålunda bildade
sötvattnet sammanflyter till stora pussar och grunda
sötvat-tenssjöar, hvilka småningom bortflyta genom remnorna. På
detta sätt omsättes isen i norra polarhafvet på några år,
hvarför det icke heller finnes någon ”urgammal hafsis” i
polartrakterna, såsom man fordom trodde.
Isblinken. Isfälten gifva sig tillkänna på stort afstånd
genom ”isblinken’’, i det att himlen vid horisonten öfver
isfälten gifver ett ljust —■ hvitt — återsken. I motsats härtill
visar himlen vid synranden öfver vattenmassorna en mörk
ton. Denna skillnad härrör naturligtvis från ljusets mycket
olika återspegling från isfälten och från vattnet.
Hafven och kusterna. Med kust förstår man gränslinjen
mellan haf och sjö och land. Men som hafvet är ett rörligt
element, undergår denna linje ständiga förskjutningar.
Endast där kusten lodrätt stupar ned i sjön, ter den sig som
en fast linje, ehuru den i verkligheten växlar med
vattenståndet uppåt och nedåt och äfven här är ett mer eller
mindre bredt band fastmer än en linje.
I alla de fall, då landet mer eller mindre sluttande
sänker sig i hafvet, är däremot kusten en yta, och i denna
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
