Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATtNET I ATMOSFÄREN.
239
mätaren, som af vinden sättes i en kringgående rörelse, hvars
hvarf kunna afiäsas på en särskildt därtill graderad tafla.
Vindens tryck åter bestämmes af det motstånd en metallskifva
sätter mot detsamma, innan vinden förmår öfvervinna det,
hvarvid ett antal fjädrar sammantryckas och angifver trycket
i kilogram för hvarje kvadratmeter.
Man kan äfven, utan att direkt med instrument mäta den,
uppskatta vindens styrka. Man utgår därvid från företeelser,
som kunna iakttagas öfver allt i naturen, i synnerhet från
de rörelser trädens olika delar visa. På detta sätt har man
för vindens hastighet uppställt en skala med från 6 till 10
grader, af hvilka den 6-gradiga, som hos oss är mest i bruk,
med 0 betecknar vindstilla, 1 svag vind, 2 laber vind, 3 frisk
vind, 4 hård vind, 5 storm och 6 orkan.
Vindarnas riktning och styrka äro i hög grad beroende af
lokala förhållanden. Störst är vindens hastighet på öppna
hafvet, där inga hinder ställa sig i dess väg. På slättlandet blåsa
vindarna i allmänhet häftigare öfver vidsträckta slätter, men
också jämnare och regelmässigare än i bergstrakter, där de
många höj dgestaltningarna hämma deras fria utveckling. Ofta
följer vinden härstädes i de undre regionerna dalarnes riktning,
hvarför också redan på i hvarandras grannskap belägna orter
vindens riktning och på samma gång äfven vindens styrka
icke öfverensstämma. Samma förhållande kan man iakttaga
på städernas gator och i deras gränder, t. ex. i Stockholm,
där vinden snart sagdt vid hvarje gatukorsning böjes ur sin
riktning.
Stöter vinden vinkelrätt mot en sluten bergvägg, tvingas
den att stiga uppför bergets sluttningar, af hvilka de, som
ligga på läsidan eller, så att säga, i vindskuggan, under sådant
förhållande ha vindstilla. Endast vid randen af denna skyddade
zon utveckla sig svagare tillbakagående strömningar, hvilka
ganska väl kunna jämföras med motströmmen på baksidan af
en bropelare.
Ju längre man aflägsnar sig från jordytan, desto friare och
mer obehindrad blir luftens rörelse och desto större också
vindens kraft. På höga bergstoppar kan man ganska ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
