Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGLÄNDER.
291
lingen mellan ljus och skugga i deras klyftor och på deras
sluttningar. Hvarje berg, hvars topp i djärfva linjer reser
sig från den öfriga bergmassan, erhåller sitt eget utseende och
därigenom också en skenbart oberoende tillvaro, blir, så att
säga, en individ. Såsom sådan erhåller det också sitt särskilda
namn och spelar oftast en roll i folkens myter och sagor.
Bergen förena ofta också, liksom i sammandrag på ett
litet rum, jordens hela härlighet. Olika klimat och växtbälten
lägra sig på deras sluttningar öfver hvarandra; med en blick
kan man på dem öfverskåda äng och skog, is och snö, och
hvarje afton öfvergjuter den sjunkande solens ljus deras toppar
med sitt bleknande rosenskimmer, liksom hvarje morgon den
uppgående solens strålar låta dem i guld och purpur förkunna
den nyfödda dagen.
Den förening af skönhet och storhet, som sålunda finnes
hos bergen, har af gammalt gjort dem till föremål för helig
vördnad hos folken, som till dem förlagt sina gudars och
hjältars säten. Redan de gamla indierna firade »världsberget»,
det höga Meru, såsom den stolta tronen åt sina gudar: Brama,
Vischnu och de sju devarschi, och förläde dit skådeplatsen
för de hjältars bragder, hvilka omtalas i deras urgamla dikt
»Mahabharata». För armeniern är berget Ararat lika heligt
som Elburs för Zoroasters tillbedjare, Samanala eller Adams
Pic på Ceylon för buddisterna och de bergstoppar, som
behärska Ganges’ källor, för hinduen. Etna var i forntiden
titanernas fängelse; på Olympos’ tre toppar, hvilka höja sina
stolta dömer till 2,985 m., bodde hellenernas glada gudaskara,
och på Parnassos tronade Apollo i kretsen af de nio
sånggudinnorna.
I våra gamla hedniska förfäders föreställningar befolkades
bergen af ett helt släkte troll och dvärgar, som i deras sköte
smidde det röda guld, och långt in i senare tider gick sägnen
om bergakungen, som fick lust till en fager jordisk kvinna och
lockade henne in sin sal i berget. Få berg torde väl också
finnas, hvilka icke saga och vidskepelse begåfvat med ett
särskildt andeväsen såsom deras härskare. Riesengebirge i
Schle-sien har sålunda sin »Rübezahl», som uppenbarar sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
